Gävle Teater
19.00 Ventil #7 krom, vinyl & dans

Program:
Susanne Jaresand/Dror Feiler - Histeria (1989) 7’ för band och två dansare
Torsten Rutstam -1,762 (2004) 7’ för band
Åke Hodell - Spirit of Ecstasy, Racing Car Opera (1977) 24’ för band
Paus
Räserbyrån/Lise-Lotte Norelius - Isola (2004) 24’ för lajvelektronik och två dansare

Föreställningen produceras av EMS med stöd från Rikskonserter & Stiftelsen Framtidens Kultur

Histeria
Histeria (1989) Histeria är det grekiska ordet för livmoder. Vi har alla börjat vår bana i en livmoder och en så länge utgör livmodern, tillsammans med döden, människans minsta gemensamma nämnare. Föreställningen Histeria har spelats i alla möjliga och omöjliga sammanhang av många olika dansare. Denna uppsättning är en nypremiär som möjliggjorts tack vare ett projektstöd från Framtidens Kultur.

1,762
1,762 Det tar 1,762 sekunder för pickupen på en skiva som snurrar med 33 varv/minut att ta sig runt ett varv. En avsiktlig repa i en 33-varvs vinylskiva får spela dirigent åt andra grammofonskivor som repas, huvudsakligen stenkakor på vevgrammofon. Om man spelade en skiva tvärs igenom … Som att man såg den från sidan, istället för uppifrån, och alla varven skulle klinga tillsammans…


Spirit of Ecstasy, Racing Car Opera
Spirit of Ecstasy, Racing Car Opera (1977) Det är i år exakt 100 år sedan idén om bilarnas bil Rolls Royce föddes. Det var år 1904 som Charles Stewart Rolls och Henry Royce fattade beslutet om att börja tillverka en bil av extraordinär(luxuös?) kvalité. The Spirit of Ecstacy är kanske fortfarande den mest prestigefyllda kylarsymbolen i världen. Stycket har sitt ursprung i en av Åke Hodells barndomsidéer och är en av den svenska text-ljudkonstens största klassiker. Sylwe Sjöbergs mästerliga fyrkanalsmixning har i originalversionen fortfarande kvalité, rymd och skärpa som få samtida verk kan uppvisa. Här hör vi 1900-talets historia berättas som bilarnas historia. Framtidstro, sund industrialism, sportsmanskap hand i hand med girighet och krigsiver. I centrum av dramat svävar indianhövdingen Pontiac som en symbol för de exploaterade och de imperialismens offer som fick betala priset för den industriella framgångssagan. Stycket skulle bli det sista i Åke Hodells text-ljudkonstproduktion.

Isola
Isola (2004) Isola är en föreställning framarbetat som en kollektiv undersökning med hjälp av trådlösa sensorer med förmåga att översätta rörelser till kontrollsignaler för ljud. En gemensam inspirationskälla har varit Palle Nielsens grafik.
Verket har tillkommit som ett samarbete mellan Lise-Lotte Norelius, Räserbyrån och Johanna Ogbekene(scenografi och kostym).

Teknisk utveckling av trådlöst sensorsystem: Göran Svensson/EMS.
Teknisk assistens: Fredrik Olofsson
Lise-Lotte Norelius musik är ett beställningsverk från Rikskonserter

Räserbyrån
Räserbyrån grundades 1997 av Katarina Eriksson, Håkan Mayer och Per Sacklén samtliga dansare och koreografer med ett förflutet inom klassisk ballett vid Stockholmsoperan. Samtliga har också valt att arbeta som frilansar med ny dans. Medlemmarna har var och en för sig som dansare arbetat med de namnkunnigaste svenska koreograferna. Räserbyrån är ett forum för medlemmarnas kompromisslösa förverkligande av sina egna konstnärliga idéer. I Räserbyrån är det inte en persons idéer eller ideologi som styr. Räserbyrån arbetar helst med koreografi i ett tydligt samspel mellan dans och andra konstformer. Ambitionen är att skapa möjligheter för olika konstnärliga uttryck att korsbefrukta och stimulera varandra. I projekten får andra involverade konstnärer delta i den kollektiva processen i syfte att skapa en ny helhet. Allas idéer har lika värde och prövas för att se hur de fungerar i ett sammanhang. Räserbyrån har även arrangerat ett antal improviserade dansmöten under rubriken ”Tärrierkvällar”.

”Amen-Amen” (1998) föreställning Fylkingen Stockholm. Musik: Ákos Rózmann. Dans, Koreografi, Scenografi: Räserbyrån. Kostym:Elsa Lindström
”Amen-Amen” (1998) dansfilm av Agnes Murányi
”Ett slags mål” (1999) ”Danshotell” på Handelshögskolan i Stockholm. Musik: Mats Lindström/Sören Runolf Johanna Ogbekene: scenografi och kostym.
”Räserbyrån” (2000) Stockholms Poesifestival 2000 på Elverket Musik: Mats Lindström/Sören Runolf Johanna Ogbekene: scenografi och kostym.
”Lådracet” (2001) En intermediaföreställning med dans, musik, lajvelektronik, film, mat, projektioner och dockteater på Fylkingen/ Stockholm. Johanna Ogbekene: scenografi och kostym. Musik: Mats Lindström/Sören Runolf (Rikskonserters beställningsverk)
"The midnight sun never sets" (2002), dansfilm tillsammans med Mats Bäcker (foto) och Ditte Feuk (producent).
”Isola”

Åke Hodell
Åke Hodell (1919-2000) är inte direkt lätt att sortera in i en byrålåda. Han var fältflygaren som störtade under en övning 1941, som ”borde ha dött”, men som återföddes som poet. En poet med många strängar på lyran. Teaterman, regissör, ljudkonstnär, dramatiker, bildkonstnär, författare. Och alla roller utan rangordning men med ett tydligt innehåll och engagemang som aldrig byter ansikte. Perioden som ljudkonstnär utspelade sig med få återfall mellan 1963-1977 och utgör ett unikum inom svensk (och internationell) elektroakustisk musik. För att citera Torsten Ekbom: ”Åke Hodell har gått sin egen väg utan kompromisser, en unik bana i tider där avsteg mot trender och kommersialism är den obligatoriska fallgropen. Åke Hodell har ställt upp sina motbilder med ett allt bredare register- utåtriktad agitation, inåtvänt sökande, burlesk humor, mörk melankoli. Kort sagt: Cabaret Hodell, en enmansshow på en egen scen, helt unik i det inhemska avantgardet under det senaste halvseklet”. Åke Hodells sammantagna konstnärsskap är fortfarande omöjligt att överblicka i sin helhet och torde i kraft av sin bredd erbjuda en rejäl utmaning för framtida forskning.

Lise-Lotte Norelius
Lise-Lotte Norelius (1961) etablerade sig tidigt som slagverkare och arbetade som musiker i ett antal olika konstellationer exempelvis Anita Livs. Hon har numera specialiserat sig på lajvelektronik, ibland i kombination med akustiskt slagverk med elektronisk bearbetning. Hon har även studerat elektroakustisk komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och komponerat ett antal verk för såväl band som för musiker och elektronik. Hon har på senare år samarbetat med bland andra Sören Runolf, Ida Lundén (klaviatur), Stockholms saxofonkvartett, Sten Sandell, Mattias Petersson, Fredrik Olofsson, Birgit Uhler, Raymond Strid och Martin Küchen.
Som tidigare samarbeten med dansare kan nämnas duos med både Katarina Eriksson och Jukka Korpi.

Torsten Rutstam
Torsten Rutstam (1956) har rötterna i 70-talets Stockholmska rockmusikscen och kan fortfarande inte komma på något negativt att säga om Frank Zappa. Han är varken främmande för bandekon eller vinylskivor men är därigenom ingen motståndare till ny teknik. 1,762 är mixad i 5.1 teknik.

Dror Feiler
Dror Feiler (1951) är en av de svenska tonsättare som har mest verksamhet till utlandet. Han är verksam i alla format från eget arbete som soloartist till symfoniorkester. Han har under senare år, förutom sina solistengagemang, arbetat med flera stora beställningar till SWR Symfoniorkester (Donau Eschingen-festivalen), till Klangforum Wien, Ensemble Modern m. fl. Han arbetar för närvarande med en Rikskonserterbeställning till Neue Vokalsolisten Stuttgart.

Susanne Jaresand
Susanne Jaresand (1957) har varit verksam som koreograf sedan 1982. Hon samarbetade under 80- och 90-talet i flera verk med specialbeställd musik av Dror Feiler. Hon har även närmat sig klassiska komponoister och bland annat koreograferat Våroffer av Igor Stravinsky. Hon gjorde regi, musikval och koreografi till divertissementet vid nobelfesten år 2000 där Martin Fröst uruppförde ett beställningsverk av Dror Feiler. Hon gjorde koreografi till ”Kristinas resa” som hade premiär i London i april 2004 och arbetar nu med en ny uppsättning av Allan Petterssons 7:e symfoni för Norrlandsoperan . Vid sidan av sitt arbete som koreograf är hon även professor i rytmik vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

///Tillbaka